Trafiken i Beijing

Trafiken är lite annat här.

Det gäller att vara först och är man inte det tutar man.

Bilar finns det gott om och eftersom det gäller att komma först blir de 3 filerna gärna 6, mei venti(inga problem). Och mellan går fotgängarna....

Man byter fil hela tiden och zickzackar sig fram.

Ibland åker vi taxi så att chaffören inte ska behöva vänta på oss i all evig tid och det är lika spännande varje gång.

Chafförerna kan inte engelska och pratar gärna kinesiska och tror att det är hörseln det är fel på hos oss eftersom vi inte fattar.(Så det blir gärna högljudda samtal.)

Vi åkte med en man som skrattade och skrek åt oss vartannat.( han fattade inte riktigt vart vi ville åka, stan är enorm och det måste vara omöjligt att känna till hela)

Han tog en livlina och ringde en vän och kollade vägen och sedan bar det av.

När vi kom till motorvägen undrade vi vem som slog på helljusen varje gång det fanns en skylt.

Jo, vår taxikille. Han såg dåligt oxå!

Då bröt sonen nästan ihop.

Var han inte livrädd innan blev han det då.

Lungsjuk var han oxå eftersom han drog och drog upp något gott och segt ända från lungorna.

Han blev nog mätt när han svalde härligheten.

Tydligen är det en av frågorna i teoriprovet, just var man ska spotta. ( jag skojar inte)

Man får välja på typ: ut genom fönstret, på golvet och i en näsduk (rätt svar) .

Sedan är det förbjudet för cyklister att ha lampa eller reflex. Det kan blända bilisterna.

Det var allt för denna gång.

Over and out!